…är helt underbar… att kunna ha dörrar och fönster öppna, att låta barnen springa i blöja. Att tvättberget blir märkbart mindre, att äta ute. Att allt växer och blir grönt, att vinden känns som din vän.
Den där varma luften, den gillar jag ♥
Kram Amelie
I somras bjöd en väninna med mig på Loppisrally i salatrakten. Hon hade fått höra av sin gamla kollega som i sin tur hört av sin granne att det fanns ett övergivet hus som nu var köpt efter 30 år av övergivenhet. Den nya ägaren hade köpt huset med allt vad som fanns i det och nu under loppisrallyt skulle de öppna sina dörrar för att försöka sälja av så mycket som möjligt. Min väninna hade visat mig lite bilder ifrån huset på sin mobil och jag är av den sorten (som jag hoppas och tror att jag inte är ensam om) att jag bara smälter när jag ser ett övergivet hus som är orört och fullt av patina – En möjlighet att få resa tillbaka i tiden.
När vi kommer dit kan man inte undgå att höra hur flera besökare pratar på olika håll om hur mycket jobb det är. Att det för för mycket jobb. Och det är det. Förutom för vissa få.
Det finns de där som inte kan sluta drömma.
Ägaren själv verkar nästintill oberörd över allt arbete som ska utföras. – Något ska man väl ha och göra, säger han. Han har redan färdigställt ett renoveringsobjekt tillsammans med sin familj och är nu redo för nästa hus. Tanken är att de ska flytta in här. När tiden dagas. Jag frågar om tidsperspektivet på renovering? – Det finns inte, får jag till svar. Fem år frågar jag? Mellan fem och tio säger han med ett leende. Och det är nog endast med den insikten och inställningen som man kan klara av ett projekt i den här kalibern.
Till försäljning i huset finns det bland annat gamla kläder, porslin, husgeråd och möbler. När jag går igenom rummen och står och blickar ut över ett bord överfyllt av gamla läderbarnskor, glasburkar och diverse saker som man faktiskt inte vet vad det är så hör jag en svag röst som säger till en av de nya ägarna Jag har bott i det här huset.
Och det är då som tiden verkligen stannar på riktigt.
Är det hans barnskor, är det hans mamma som har syltat i dessa burkar och spunnit vid garnvindorna? Tore, ger intrycket av att vara en lugn äldre man. Lite kortare och i god form. Inga större gester eller högre toner kommer ur hans mun. Tyst och iakttagande går han runt i huset. Jag undrar vad han tänker, vad han minns om livet i det här huset.
Så vad är det som gör att det nästan pirrar i kroppen när man går igenom rummen och ser den utpräglade patinan på varje kvadratcentimeter. För mig är det känslan av och den starka upplevelsen av att ha kastats långt tillbaka i tiden…
Så vad fick jag med mig hem då? =) Tre underbara vintagekuddar, en drängastol och en fantastisk upplevelse. En av kuddarna kan ni se här i inlägget om sommarens bästa loppisfynd… Dessutom lyckades jag övertala min mor att köpa det underbara köksskåpet som ni kan skymta längre ner ibland bilderna.
Ha det fint!
Kram Amelie
I helgen var jag med på trädgårdsmarknad på Mormorstäppan i Torshälla för att försöka banta ner min pelargonfamilj. Dagen bjöd på underbart väder och många glada samtal om grönt.
Varje vår tar jag sticklingar av min pelargoner så de blir bara
fler och fler. Om ett par månader är det dags för vinterförvaringen.
Jag brukar ha mina pelargoner i vår källare. Jag ställer bara ner dem i buntar i större plastbackar. Sen vattnar jag en skvätt högst en
gång i månaden.
Det brukar vara på vippen att de överlever, men sen i februari plockar jag fram dem, klipper dem hårt och ger dem ny jord.
I söderfönstret får de sedan bäst fart.
Vad jag kunde förstå på marknaden var det många som tyckte att det var svårt med övervintring och att väcka dem. Personligen tror jag att man inte ska överarbeta pelargoner utan lita på deras växtkraft. De kommer ju ursprungligen från Sydafrika och där växter de vilt och klarar sig helt på egen hand. Själv älskar jag att få ta del av den växtkraft de har och som blir så synlig när de sätter fart i början på mars!
De liksom kommer med våren hemma hos oss… ♥
Varje solig kväll nu tänker jag – Är det här den sista?
Varje blomma som blommar nu tänker jag – Är det här den sista?
Den här sommaren.
Den här helgen är en sådan där bra. En oplanerad. Och solen lyser.
All kärlek till er. ♥
När vi kör in i Skeppsgården ska vi svänga vänster. Min bror kommer utspringande och vinkar, och tur var väl det för att där fanns en väg gick knappt att se. En minut senare har vi parkerat utanför det underbara sommarhuset Solbacken. Huset ägs av min svägerskas mamma. Det första man möter när man kliver ut ur bilen är doften av schersmin, vilken man senare ska märka omfamnar hela huset.
När man kommer in genom entrédörren ser man rakt igenom huset. Blicken dras till ljuset utanför och den veranda som infinner sig på baksidan av huset. Och vilken veranda. Här står två rottinggrupper vilka följde med i husköpet. På golvet ligger jutemattor och på väggarna trängs bladen ifrån den frodiga piprankan. Precis utanför verandan växer de stora schersminbuskarna. Och det är här vi sätter oss och
serveras vårt välkomstkaffe.
Solbacken byggdes i början av 1900-talet utav porslinsbruket Gustavsbergs ägare. Huset upprättades endast som sommarbostad och är därför inte isolerat. Men fint är det. Takhöjden, kakelugnarna och snickarglädjen, allt vittnar om att hit skulle man komma för att njuta. Och så gör man än idag. Dagarna fylls utav promenader, kaffestunder på verandan och ett och annat dopp i Östersjön. Till kvällen dukas väl planerade middagar upp och blir det kallt är det bara att
tända i kakelugnen. ♥
En gräslök som kuvertdekoration blev poppis, min
treåring gick runt bordet och tuggade i sig de flesta.
Fransk löksill, honungsmarinerade champinjoner, melonsallad,
Hallands fläder och jordgubbar. Favoriterna är många på
midsommarbordet. I år dukade jag upp med beiget linne,
rörstrandfat och pioner plockade från mammas nya sommarställe.
Vi har som tradition att lyssna på The Andrews Siters när sillunchen börjar, det var en av mormors favoriter. Jag tycker midsommar är bra på det sättet att den gör en påmind om att sommaren är här nu. Det är ingen idé att sitta och vänta längre. Oavsett väder och vind så är det nu som det är som varmast, solen går ner sent och blommorna är vackra.
Jag hoppas ni njöt av smarrig mat igår, trevligt sällskap och fin musik.
Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg! ♥
…behöver inte alltid vara så tokig. Det är liksom lov att stanna i pyjamas. Vakna i lugn och ro. Och efter ett tag tänka till, och komma på, att idag kan jag faktiskt städa den där lådan, rensa det där skåpet eller läsa den där boken som jag har sneglat på så länge nu i bokhyllan.
Och det känns som att det är helt ok att det där lilla projektet får fylla hela dagen. Hoppas ni kommer på vad det är för litet ni ska uträtta idag, denna regniga söndag. Jag ska skumma igenom mina tio trädgårdstidningar som jag inte kunde låta bli på loppis igår. Eller i alla fall börja, får se hur långt jag hinner. Men först… är det nog dags att ställa undan de där blommorna…
Kram Amelie ♥
