december 2015 – AMELIES HUS

Röda tulpaner

Jag höll på att prova vas till mina röda tulpaner och tyckte att ingen passade men så backade jag lite och såg helheten.
Det passade.
Precis som det var.

Apropå traditioner som jag pratade lite om i mitt förra inlägg så ska röda tulpaner på nyår få bli en tradition hemma hos mig. En symbol för en brytpunkt. Rött står för julens avtagande dofter som sakta eller faktiskt allt för fort lämnar våra hus. Och blomman, tulpanen, symboliserar vår! Det gröna, som gömmer sig där ute. Sovandes.

Jag letar efter traditioner, både mina egna gamla som finns med mig sedan barndomen men också efter nya. Nya traditioner att skapa tillsammans med min familj.

Så nu bestämmer jag att röda tulpaner på nyår ska bli tradition hos mig. Jag hoppas bara på en sak, att jag till nästa år kommer ihåg min nya tradition. För det är ju ännu inte en tradition, kanske jag till och med behöver skriva upp den. Och då kan det väl inte klassas som en tradition. En tradition är ju något nästintill oundvikligt, något som kommer av sig själv och som nästan inte går att rubba. Kan då det som jag inte äns säkert kommer ihåg kallas för tradition? Nej, inte än kanske… Men det ska bli! Min nya tradition :)

Gott nytt år kära vänner!
Kram Amelie

En glimt av juleskruden

Vill bara så här i sista stund önska en riktigt God Jul (jag vet! den har redan varit! men i alla fall!) till alla er som har hittat hit! En liten glimt av mitt hem i juleskruden ser ni nu här innan det är dags att duka bort den.

Rött, jag kommer faktiskt inte ifrån rött. Men i år i alla fall lite färre tomtar. Funderar på en jul utan tomtar nästa år. Men det bestämmer jag ju inte nu… utan då… nästa jul. Kanske står tomteparaden där precis som vanligt på spishällen och håller ett öga på alla busiga nissar.

Tidigare jular då vi bott i huset har min pappa kört hit gran från Nyköping där han bor. Men i år var tiden knapp och den resan blev inte av. Så vi bestämde oss för att gå upp på kullen bakom vårt hus och se om det fanns någon nerfallen gren som vi kunde använda som en ”modern julgran”.

Det första vi ser när vi går in i dungen är en gigantisk nerfallen tallgren, rättare sagt en bit av ett träd. Den släpade vi hem. Efter en del sågande och kapande så kunde vi få in grenen och resa den. Men den var allt för hög och lixom tryckte upp takduken i vardagsrummet. Så det vara bara att krångla ut den igen över nyskurade och dammsugna golv och kapa vidare. Det var inte så enkelt som jag hade önskat att få grantallen i balans… Det hela slutade med ett resultat av en ganska ynklig – men glittrande! grantall fäst med fiskelina och stöttad av diverse järnskrot.

Eftersom jag håller julpyntet ganska sparsmakat på middagsbordet (då det ändå aldrig blir kvar där…) så var jag bara tvungen att maxa pyntet i fönstret. Sex adventsstjätrnor fick tillslut pryda fönstret, ni kan ju bara föreställa er den kontakthärva som befinner sig bakom gardinen…

Jag har tänkt mycket på julens traditioner detta år, eller rättare sagt mina och min familjs traditioner vid jul. För julen är ju och blir ju vad man gör den till. Och jag kan inte idag berätta vad jag har kommit fram till, för jag har inte kommit fram till något. Det enda jag har kommit fram till är att vi kan göra julen till vad vi vill och detta måste jag begrunda!

Det är andra året i rad som julafton firades i mitt eget hem. Det är så mysigt att få rå om sina nära och kära och också väldigt smidigt när man har små barn. Men lite kruxigt var det ju kvällen den 23:e att bara låta klapparna ligga…

God fortsättning! Och goda planer inför Nyår!
Kram Amelie

Check på pepparkaksbaket

Nu är det jullov! Och vi ska bara vara! Eller vänta nu, vi ska fixa julgran, vi ska städa, viska handla, vi ska baka, viska laga, vi ska handla, vi ska packa, vi ska rimma vi ska… bara vara… Okej, vi ska inte bara vara, vi ska göra en massa. Men vi ska göra det i lugn takt och med resan som målet. Under resan ska vi vara tillsammans och framförallt ha roligt! Det tummar jag mig själv på :)

Det har varit fullt upp sista tiden, jobb och sjukdomar har hägrat, men det vi hunnit med är i alla fall ett litet pepparkaksbak. Perfekt att göra ihop med dom små. Min treåring klarade hela proceduren på egen hand och min småtting försökte större delen av tiden få degen att fastna på kaveln istället för tvärt om som det brukar vara, att man blir lite sur när degen inte ligger kvar på bänken typ… :)

Trevlig kväll!

”Det blir vackert, mamma… ”

…när stormen har lagt sig.. ♥

Saffranskaka till advent

Jag har inte hunnit med att baka saffransbullar än, men mellan varven av barnens ögoninflammationer och förkylningar har jag lyckats baka denna saffranskaka, inte bara en gång utan två. Enkel och jättegod. Lite knaprig med mandelflarn och gärna grädde till.

Recept på saffranskaka med mandelflarn:

3 ägg
2 dl socker
75 gram smör
1 dl mjölk
3 dl vetemjöl
1 ½ tsk bakpulver
1 påse saffran
1 dl mandelflarn

Vispa äggen med sockret poröst i en bunke. Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Låt det koka upp och ha i saffran. Häll smörblandningen i sockersmeten och rör ihop. Blanda bakpulvret med mjölet och häll sedan detta i smeten. Rör tills smeten är slät. Smörj och bröa en form och häll i smeten. Strö mandelflarn över hela kakan. Grädda i ugnens nedre del ca 40 minuter i 175 grader.

Servera gärna tillsammans med grädde, hoppas det ska smaka!

Kram Amelie